Det första som slår en när det gäller "Blue Record" av Baroness är att det är en snygg produkt. Konvolut (som kanske inte är en direkt vacker bild, men som på något sätt hänger ihop med själva musiken på ett mycket bra sätt), booklet, själva CD-skivan - allt är helt oklanderligt gjort, och väl genomarbetat.
Alla låtar har dessutom placerats på precis rätt ställe, och hänger i stort sett samman hela vägen. När man har lyssnat igenom plattan så är det i efterhand riktigt svårt att sätta fingret på när olika spår börjat och slutat, eller vilka låtar som verkligen var bra.
Kort sagt - det här är en platta som ska avnjutas i sin helhet.
En genomarbetad sak som påminner inte så lite om Mastodons "Leviathan" i form och skapelse, något som kanske inte är så konstigt då båda plattorna har Relapse som bolag. Att musiken dessutom stundtals är otroligt minnande om Mastodon i sina lugnare stunder gör ju inget, speciellt som Baroness har lyckats hitta ett eget sound som gör alla låtar till just Baroness.
"Blue Record" är en skiva som tar ett tag att komma in i.
Låtarna och slingorna är som taggar på slingriga törnebuskar, som sakta greppar tag i lyssnaren och sakta men säkert lindar in sitt offer som till slut sitter benhårt fast och inte kan värja sig. Från början var bloggen rätt tveksam över betyget, men det har vuxit. Rejält. Det är dessutom sannolikt att det här är en skicka som jag personligen kommer att återvända till om och om igen, och det är dessutom typiskt material för Veckans Tips så småningom.
Musiken då? Jo, det startar rätt drivet med "The Sweetest Curse", vilket följs upp av bloggens favoritsvit "Jake Leg", "Steel that Sleeps the Eye" och "Swollen and Halo". Även slutet av plattan är bra, med "War, Wisdom and Rhyme" samt "The Gnashing" som höjdpunkter - men det betyder inte att övriga spår är dåliga eller onödiga.
Som nämnts tidigare - detta är en helhet, en skiva, en produkt som hänger samman!
Baroness har sin sajt i cyberrymden på http://www.myspace.com/yourbaroness och jag tycker absolut att du ska kolla in amerikanerna om du gillar den typen av skivor som växer med tiden - exempelvis Mastodon eller för den delen vårt svenska Kongh!
Bästa Spår: "Swollen and Halo" eller kanske "The Gnashing"... oavgjort, tror jag!
Betyget känns klockrent i skrivande stund, men det här är verkligen en skiva och en recension det ska bli intressant att gå tillbaka till när mer tid har förflutit.
Baroness "Blue Record" - 4
Inlägg
Håller inte med om att det tar tid att komma in i skivan, för mig så satt den som en smäck från första början, precis som Red Album. Till skillnad mot Mastodon (en jämförelse som ju inte går att komma ifrån, även om Baroness absolut har sitt alldeles egna sound), där det alltid har krävts ett flertal genomlyssningar för mig innan jag "fattade grejen". Men så är jag ju lite slö av mig.
SvaraRaderaAnnars tycker jag att det är anmärkningsvärt att det inte finns en endaste dålig låt på hela skivan. T.o.m. de lugnare "mellanlåtarna" är riktigt bra och passar in perfekt. I vanliga fall är det ju lätt hänt att man hoppar över intros och låtövergångar, men den här skivan vill jag lyssna på från början till slut. Om och om igen.
Ska försöka bli klar med min recension i helgen, men som sagt, jag är lite slö ibland...
Jomen, det är ju det som är så kul med musik - att man kan tycka så olika. Själv var jag tvärtom med Mastodon, "Leviathan" slog rot vid första lyssningen!
SvaraRaderaOavsett, det lutar ju åt ett högt betyg vad gäller Baroness för din del förstår jag. Blir spännande!
Bra band och bra platta, men jag tycker inte de påminner ett dugg som Mastodon.
SvaraRaderaDe låter snarare som en något sämre och mindre intressant version av svenska Fingerspitzengefühl/Switch Opens.